Hur många jobb ska du söka per vecka? Räkna timmar, inte ansökningar

Båda lägren har rätt, och det är därför bråket aldrig tar slut

Volymargumentet är inte dumt. Mycket rekrytering är ett sifferspel sett från din sida: tjänster tillsätts innan du ens ser dem, vissa annonser visar sig aldrig ha varit riktigt öppna, och en slutlista stängs medan du fortfarande läser kravprofilen. Inget av det handlar om dig, och det enda försvaret är att ligga i fler högar. Är du arbetslös med en kassa som tickar ner är den logiken inte lättja. Det är matematik.

Träffsäkerhetsargumentet är inte heller dumt. En ansökan som inleder med det annonsen faktiskt frågar efter läses annorlunda än en som inleder med det du råkade göra senast. Flera personer i tråden beskriver hur de gick från tystnad till intervjuer genom att dra ner på antalet och matcha varje ansökan ordentligt. Det händer på riktigt, för riktiga människor.

Lägren är alltså inte oense om vad som fungerar. De beskriver båda något som fungerar, och grälar sedan om vilket av dem du ska ge upp, eftersom alla känner på sig att du inte kan ha båda i skala. Bristen är verklig. Det som saknas är någon slags redovisning av var den kommer ifrån.

Volym mot kvalitet är ingen oenighet om vad som fungerar. Det är ett budgetbråk, och ingen av de inblandade har specificerat budgeten.

"It takes more than an hour, to do most applications, now"

Meningen är en kommentar i samma r/jobs-tråd, återgiven precis som den skrevs. Fritt översatt: det tar mer än en timme att göra de flesta ansökningar numera. Jag behandlar den som en enskild kommentators uppgift i en stor diskussion, inte som ett uppmätt snitt för en arbetsmarknad. Den är ändå värd att ta på allvar, för det är antagandet som hela hundra-i-veckan-frågan vilar på, och det enda i tråden som ingen bråkar om.

Det användbara draget är varken att godta eller avfärda timmen. Det är att fråga vart den tar vägen. När du väl bryter ner en ansökan i sina delar löser sig bråket mellan volym och kvalitet av sig självt, för det visar sig att du aldrig valde mellan dem. Du valde vilken del av timmen du skulle skära bort.

Hur stor del av timmen som är kringkostnad beror på var du söker och hos vem. En del arbetsgivare tar fortfarande emot en ansökan via mejl, och vissa jobbsajter skickar en med ett klick, och då är kringkostnaden liten och räkningen nedan landar helt enkelt högre. Där arbetsgivaren kör sin egen portal är de tre kostnaderna ovan deras, och du kommer inte åt dem.

Merparten av timmen är alltså inte matchning. Den som gjorde tio ansökningar i går vet det i händerna, och det är därför sidor som lovar att ta bort hela timmen tappar läsaren på en mening. Formulären och testerna är huvuddelen, och de ligger på arbetsgivarens sida av muren där varken du eller något verktyg når dem.

Här sitter careerify i den tabellen, och jag vill hellre göra ett litet anspråk än ett stort. Verktyget skriver den jobbspecifika versionen av ditt CV utifrån ett master-CV du lagt in en gång, avgränsat av fakta du redan godkänt, så att fjärde raden slutar vara en omskrivning och blir ett steg. Det skapar inte portalkontot, det fyller inte i formulärfälten och det gör inte testet. Tre av fyra rader kostar dig exakt lika mycket som förut.

Inget av det tar bort behovet av att veta hur en bra matchning faktiskt ser ut, och mekaniken i det är ett eget ämne. Den långa versionen skrev jag i guiden om att anpassa CV:t till varje jobb, som är föräldrasidan den här hänger under.

Tidspressen raderar just den del som var valfri

Det här är hela argumentets gångjärn, och det tål att sägas rakt ut. När veckan tar slut får du inte välja vilken kostnad du ska stryka. Tre av fyra är obligatoriska: inget konto betyder ingen inskickad ansökan, ett ofyllt formulär betyder ingen inskickad ansökan, ett överhoppat test betyder ingen inskickad ansökan. Bara matchningen är valfri. Tidspressen skalar alltså inte bort lite av allt. Den går in i ansökan, hittar den enda delen som påverkar hur du läses, och raderar den.

Du kan se det hända i tråden. En kommentator svarar på den stigande kostnaden med att sluta anpassa personliga brev och skicka samma standard-CV till alla. Det är inte slarv. Det är en rationell reaktion på en budget, och det är vad nästan alla gör när kringkostnaden stiger, eftersom det är den enda spak arbetsgivarens process lämnade kvar.

För att vara tydlig med vad den här sidan inte säger: är du arbetslös och behöver en inkomst argumenterar ingenting här för att du ska söka färre jobb. Att söka mindre är en lyxposition och den tänker jag inte rekommendera någon med en kassa som tickar. Argumentet handlar om hur timmen du redan lägger fördelas, inte om att lägga färre timmar.

En praktisk varning om du börjar skicka genuint olika versioner: håll reda på vilken version som gick till vilken arbetsgivare, för ett telefonsamtal tre veckor senare om ett CV du inte känner igen är ett dåligt sätt att inleda en intervju. Jag gick igenom felet och lösningen i texten om att veta vilken CV-version du skickade.

Rekryteraren som säger att matchning per ansökan är bortkastad tid

Den starkaste invändningen mot allt ovanstående kommer inifrån samma tråd, och den motsäger premissen min produkt är byggd på. En person som uppger sig vara rekryterare menar att anpassning för varje enskild ansökan är bortkastad möda, och att det kandidater borde bygga i stället är ett starkt CV riktat ordentligt mot den sortens arbete de vill ha. Resonemanget är att ett bra CV för en måltjänst redan är ett bra CV för varje annons inom den måltjänsten, och att den marginella omskrivningen köper nästan ingenting samtidigt som den äter de timmar du behövde till volym.

Jag tror att den rekryteraren har rätt om en stor grupp läsare, och jag säger hellre det än hyvlar ner invändningen tills den blir lätt att besvara. Om alla dina ansökningar ligger inom en och samma snäva rollfamilj, om annonserna du svarar på ber om ungefär samma saker med ungefär samma ord, då bär ett enda välbyggt CV faktiskt hela högen. Skillnaderna per annons är små, ingången är redan rätt, och tiden gör mer nytta i fler inskick eller i att prata med människor direkt.

Där matchningen förtjänar sin plats är när du spänner över flera rollfamiljer. Ett CV kan inte inleda med två saker samtidigt, så den som söker både produktroller och programroller, eller byter bransch, eller bär en genuint bred bakgrund, har ingen enda ordning som är rätt för varje annons. Det är inte ett ordproblem du löser med synonymer. Det handlar om vad som står i första tredjedelen av sida ett, och det har olika rätt svar per annons.

• En snäv rollfamilj, annonser som liknar varandra och ett språk du redan delar med dem: rekryteraren har rätt, bygg ett starkt CV och lägg timmarna på volym och på att kontakta människor.
• Flera rollfamiljer, branschbyte eller en bakgrund bred nog att den ärliga sammanfattningen ser olika ut beroende på vem som läser: här betalar matchning per annons sig, för ingen enskild ingång är rätt för alla.
• Oavsett vilket gäller samma regel. Matchning ändrar vad ditt CV inleder med. Den ändrar aldrig vad som är sant om dig.

Bredvid den rekryteraren står den andra ytterligheten, återgiven lika ärligt. En kommentator uppger fem intervjuer och ett jobberbjudande från fem träffsäkra ansökningar, vilket är ett slående resultat och samtidigt en enda person som beskriver en enda jobbjakt. Det är en anekdot, inte en frekvens, och planerar du veckan efter den har du gjort en främlings tur till en prognos. En annan skriver, med ett stavfel kvar i originalet, att hen märkt att färre men bättre ansökningar gav fler svar. Samma status: värt att läsa, inte en siffra.

Under allt det här ligger en rimlig oro: att snabbare matchning bara översvämmar rekryterare med fler putsade och nästan identiska ansökningar. Rekryterare i den tråden beskriver att de drunknar. Jag tar det på allvar, och det ärliga svaret är att det försvarbara bruket av allt detta är färre och bättre matchade ansökningar, inte samma bredspruta skickad snabbare. Om ett verktyg hjälper dig skicka mer av samma sak gör det problemet det påstår sig lösa värre.

Hur många ska du då söka den här veckan?

Ingen siffra jag kan ge dig, för jag känner inte din vecka. Det jag kan ge dig är metoden, och metoden ger ett tal som faktiskt är ditt i stället för ett du valde för att det lät ambitiöst.

1. Skriv ner de timmar du realistiskt kan lägga på ansökningar den här veckan. Inte timmarna du önskar att du hade. De som finns kvar efter jobb, barn, sömn och resten av jobbsökandet.
2. Ta tid på dina två nästa ansökningar, från start till inskick, och dela tiden i kringkostnad och matchning. Kringkostnad är kontot, formuläret och testet. Matchning är allt du gjorde med annonsen uppslagen bredvid CV:t.
3. Dela dina timmar med den totalen per ansökan. Det är ditt tak för veckan, och det är räkning snarare än ambition.
4. Sök så många, och matcha varenda en. Blir taket åtta, skicka åtta matchade ansökningar i stället för trettio omatchade och ett dåligt samvete.

Talet som faller ut skiljer sig enormt mellan branscher och nivåer, och beroende på hur många genuint matchande tjänster som ens lades ut den veckan. Vissa veckor finns tjugo annonser du ärligt kan svara på. Vissa veckor finns tre, och att tvinga upp antalet till tjugo betyder att du söker sjutton roller du inte matchar, vilket kostar samma timme styck och ger noll tillbaka.

Hur många ansökningar per dag är realistiskt?

Kör samma räkning på en dag i stället för en vecka. Kostar en full ansökan dig ungefär en timme faktisk tid och du har två fria timmar, är svaret två, och ingen viljestyrka gör det till tio. Anledningen till att dagliga mål känns så bestraffande är att folk sätter dem mot en tänkt ansökan som knappt kostar något, och sedan känner sig misslyckade när de riktiga kostade vad de kostade. Sätt målet utifrån den uppmätta kostnaden så försvinner skuldkänslan med fantasin.

En invändning från tråden förtjänar ett svar här, för den är ofta korrekt: söker du hundra jobb i veckan kan det vara ett tecken på att du kastar nätet för brett snarare än att du jobbar hårt. Snabbare matchning lagar inte en mållista du inte matchar. Om ingenting i en annons stämmer med det du faktiskt gjort ligger problemet i listan, och frågan under den är vad du borde presentera dig som, vilket är vad positioneringsanalysen är till för.

Det finns en tyst vinst med att skicka tolv i stället för hundra som ingen nämner i grälet. Att följa upp tolv är görbart, att följa upp hundra är det inte. careerify schemalägger uppföljningen fem arbetsdagar efter att du markerat en ansökan som inskickad, räknat måndag till fredag, så i en vanlig vecka förfaller påminnelsen ungefär sju kalenderdagar efter att du sökte. Vad du faktiskt ska skriva är ett eget ämne, som jag tog i guiden till uppföljningsmejlet.